Informationsoijten

I Lördags var jag å en fest med en av mina käraste vänner platon, han och jag åkte dit jagade brudar och umgicks med människor vi aldrig träffat tidigare, det var extremt mycket folk på festen och vi var lite oroliga för våra extremt dyra jackor som låg på övervåningen, dagens samhälla är fullt av illegala invandrare som inte skulle ha något emot att ta med sig en fin fin jacka hem till lägenheten. Vi var därför tvungna att gå upp lite då och då för att titta om dem fanns kvar. Vi gick då upp för trappan och till våran glädje så låg jackorna där säkert och fint, fast vi var lite osäkra om det verkligen var ett bra ställe så vi veslutade oss för att gömma dem på ett i vårt tyckte mycet bättre ställe. när vi lämnat dem där och vi ska gå ut ur rummet så känner jag något under min fot, jag lyfter på foten och ser att jag just trampat på en ipo classic med 80 gig minne. glädjen sprider sig i kroppen och jag ropar på platon och berättar. " ta den för fan" uppmanar han mig. Och som den gangstern jag är så tar jag den och stoppar i fickan (alla har en illegal invandrare i sig, lika så jag) vi går ner till festen mittpunkt och umgås lite till med allt folk, efter en timma känner vi att det börjar bli tråkigt så därför dara vi oss hemåt. På vägen hem granskar vi våran fina ipod och konsterar att den har exakt samma skal som platons ipod och exakt likadan modell. Hörlurarna är likadana det är till och med så att en hörlur är sönder exakt som platons. Hörlurarna slängde vi iväg för att dem skulle vi iaf inte få sålda och platon hade ju exakt likadana så han behövde inte dem. När vi tagit tåget hem så sprang vi till mitt hus fyllda av nyfikenhet vilka låtar och filmer den olyckliga mannen som vi tagit knyckt ipoden av. vi sätter oss vid datan och stoppar in en ipod sladd för att ladda den i någon minut. efeter ca 5 minuter tar vi ut den och kollar igenom hans filmer. då upptäcker vi något extremt märkligt det är exakt samma filmer som på platons ipod, och exakt samma låtar. det blir tyst för en sekund sedan tittar vi på varándra och platon utbrister " tänker du samma sak som jag?" " jag tror det svarade jag" sedan började jag genast tokskratta och platon lika så vi skrattade båda så vi grät, hur dumma får man egenligen vara jag tror verkan jag eller platon vart så korkade i våra liv.
Jag hade snott Platons egna ipod fast vi trodde det var någon annans! // Morpheus

Vad är egentligen det värsta du vet? Antagligen tänker du nu på något riktigt hemskt. Men hemskt kan ha många olika definationer. Jag ser på hemskt på ett annat sett än vad många andra gör.

Vad tänker du på om jag säger julbord? Antagligen tänker du inte på julskinkan, men det gör i alla fall som flesta. Dock fick julskinkan bara 3% av rösterna på en hemsida där folk fick rösta på deras favorit av julmaten. Det hemska jag ska prata om är det som får folk att tycka såhär, nämligen folk som har alldelles för MYCKET senap runt om julskinkan. Senapen är god men den ska inte flöda för mycket. C:a 85% av de märken som finns av julskinka har enligt min mening för mycket senap runtom julskinkan. Det blir för mycket helt enkelt. Jag märker själv när jag äter julbord med släkten, många av de mindre barnen äter inte julskinkan, och de få som gör det petar bort kanterna. Det är skandal! Då blir det ju bara som vanlig skinka... inte julskinka. Är det ni vill ICA?! Är det vad ni önskar KONSUM?! Att förstöra julen för sånna som mig som älskar god julmat. Dra åt helvette era jävla s.k. lågpriskedjor.

Det var ungefär tre jular sedan som min far och jag diskuterade detta vid köksbordet den 21:a december. Från och med nu ska vi koka våran egen julskinka! Båda skrek exalterat i flera timmar över våran idé. Aldrig mer skulle mina små kusiner peta bort kanterna på julskinkan. Återigen skulle julskinkan ta sin rätta plats på julbordet och i de hungriga magarna.

Klockan ringde 07:00 den 22:a december. Far min och jag hade bestämt oss för att gå upp tidigt för att få tag på en riktigt fin och fet gris. Dock finns det inte så många bra bondgårdar här i sthlm. Så vi klädde på oss snabbt och bilade ner till Gräbbestad(Strömsta). Farsan hade nämligen en bondekompis där som sålde fina feta grisarslen. På vägen ner i bilen satt vi och nynnade(Last christmas I gave you a Ham but the very next day u gave it away). Farsan va minst lika taggad på att börja koka gris som jag så han hade gasen i botten hela vägen. Det tog bara dryga 3 timmar ner till Gräbbestad. När vi väl var där så hade Bonden redan tagit ut en fet och fin gris(ja med en riktigt fläskig grisrumpa) och stod vid vägkanten och väntade på oss. Han visste att vi hade bråttom tillbaka så medans farsan drog i bromsten och drog en U-sväng så kastade han in grisen i baksätet, så hårt att den till och med landade på säkerhetsbältets knapp och på så sätt blev fastspänd. Nu var vi påväg hem, med ett riktigt jävla svin i baksätet. Stämningen kunde inte ha varit bättre. Pappa sjöng högt(Vååår juuulskinka har rymt, men vi hämtade deeeen, med biiiileeen). Och jag satt och funderade på vilken kastrull vi skulle behöva för att koka svinet.

Bilen körde in på garageuppfarten, jag slängde upp bildörren. Öppnade bakdörren och tryckte ut svinet genom den andra. Grisen ramlade ner mot asfalten och låg helt stilla. Om man lyssnade riktigt noga så kunde man höra en ynka grymtning (som antagligen betydde snälla bespruta mig inte med för mycket senap).

Jag och pappa fick hjälpas åt att bära in grisen till köket, när vi väl var där så la vi upp den på bordet. Jag öppnade köksluckan och tog fram vår största kastrull. fyllde den med kallt vatten och satte den på spisen.

Pappa gick ut till vardagsrummet och tog ner sammuraisvärdet som hängde på vägen. Mycket försiktigt(för att inte skada grisen) så skar han av djurets ena skinka. Jublet steg i köket. Pappa skrek av lycka och jag sjöng(Baaarrraaa skinka japp japp, Priiiima skinka japp japp). Han kastade över skinkan till mig och jag lade varsamt ner den i det kokande vattnet. Innan jag satte på locken så kysste jag skinkan så försiktigt som bara en 13 årig pojke kan göra. jag satte sedan på äggklockan på 2 timmar och gick ut till vardagrummet och satte på teven. De följande två timmarna var de längsta i mitt liv. Iver blandat med räddsla och spänning bubblade innuti min kropp. Inte äns Pokemon som gick på tv fick mig att bli lugnare.

Äntligen ringde äggklockan ute i köket. Pappa stod redan ivrigt där, böjd över kastrullen och väntade. Det här var det bästa ögonblicket i mitt liv. Farsgubben lyfte på locket. Den fräschaste doften jag någonsin vart med om fick mina näsborrar att vibrera snabbare och snabbare. Jag stoppade ner händerna i det kokande vattnet för att fiska upp skinkan. Jag var så exalterad att jag inte äns kände smärtan. Jag la försiktigt upp skinkan på ett runt silverfat som jag innan hade placerat ut på köksbänken. Vi lät skinkan svalna i 56 sekunder och gick därefter till kylen för att hämta senapen. Det var Jonnys senap, farsans favorit. Vi lade väldigt väldigt försiktigt ett tunt lager senap runt julskinkan och beskådade den sedan stolt. Vi hade gjort den perfekta julskinkan.

Påvägen ut till vardagsrummet så puttade vi ner grisen från bordet.

//E.T.

Jag måste bara rekommendera alla er läsare om en extremt bra film! Det är inte vilken film som helst heller, det är världens dyraste producerade porrfilm genom tiderna! Titeln är Pirates!
Med skådespelare som Austyn Moore, Jenaveve Jolie och Evan Stone får du följa med på en fartfyld, spännande, gastkramande, spektakulär, omtumlande, dramatisk, nervkittlande, fängslande och framförallt sexig resa där Jack (piratjägare) jagar den hemska och bannlysta piraten James!
Mer tänker jag inte avslöja till er ni får helt enkelt hyra/köpa filmen. Fast glöm inte att den är från 18 år!

// Morpheus

I was a very happy person. My wonderful girlfriend and I had been dating
for over a year, and so we decided to get married.
There was only one little thing bothering me...It was her beautiful
younger sister. My prospective sister-in-law was twenty-two, wore very
tight miniskirts, and was generally bra-less. She would regularly bend
down when she was near me, and I always got a more than pleasant view of
her private parts.
It had to be deliberate. She never did it when she was near anyone else.

One day her little sister called and asked me to come over to check
the wedding invitations. She was alone when I arrived, and she whispered
to me that she had a desire for me that she could not overcome. She told
me that she wanted to make love to me just once before I got married and
committed my life to her sister.

Well, I was in total shock, and couldn't say a word. She said, "Im
going upstairs to my bedroom, and if you want one last wild fling, just
come up and get me."

I was stunned and frozen in shock as I watched her go up the stairs.
When she reached the top she pulled off her panties and threw them down
the stairs at me. I stood there for a moment, then turned and made a
beeline straight to the front door. I opened the door, and headed
straight towards my car.

Lo and behold, my entire future family was standing outside, all
clapping! With tears in his eyes, my future father-in-law
hugged me and said, "We are very happy that you have passed our little
test. We couldn't ask for a better man for our daughter.
Welcome to the family."

And the moral of this story is: Always keep your condoms in the car.

// E.T.

Överallt hör man om krig som skördar så många offer. Om cancer som är en stor dödsorsak i hela världen. Men det finns andra saker. Saker som förstör folks liv, saker som gör att människan först dör inombords och sedan avlider helt.

Spelberoendet tar flera människors liv varje dag. Nu pratar jag inte om casinospelande, folk som skuldsätter sig och begår självmord. Inte heller om de som blir dödade av den italienska maffian pga deras spelskulder. Jag pratar om dataspelen, de spel som är så sjukt beroende att folk inte kan sluta, inte för att äta, inte för att sova.

Spelbolagen är endast ute efter att tjäna pengar t.ex. World of Warcraft, för att spela det så kostar det 130 kronor i månaden. Det är c:a 15miljon spelare. Detta ger speltillvärkarna c:a 1.950.000.000 kr i MÅNADEN. Bara på dethär spelet, inser ni hur sjukt det är? Dom vill inte göra dig till en glad person, dom vill göra dig till en betalande person. Låt er inte luras! Säg emot! Ingen ska få ta era pengar och ert liv ifrån er! Inte äns Blizzard!

Det jag tror lockar folk till att spela MMORPG-spel(MassiveMultiplayerOnlineRollPlayingGame). Är att du kan vara lyckad i spelat även fast du är en total nobody i det riktiga livet, det är ett sätt att träffa andra misslyckade personer(kanske till och med ännu mer misslyckade om du har tur) som tycker och tänker exakt likadant som du själv. En till faktor är att spelen faktiskt är såpass bra, du kan göra nästan vad du vill. Döda orcher eller bara chilla lite och fiska med några polare. Eller tillbringa flera timmar framför skärmen genom att bli dödad och dödad av motståndarlaget gång på gång på gång utan att hinna göra någonting. Allt detta är något som den mänskliga hjärnan finner roande. En annan faktor är att dataspel går att kombinera med så mycket, du kan spela medans du äter mackor, Eller kanske medans du äter yoghurt. Eller varför inte medans du äter pasta? Dataspelen bjuder på så många kombinationer med andra intressen att det är svårt att inte låta sig lockas.Trotts att spelberoende är ett tecken på att du som person har misslyckats i den riktiga världen så tycker jag verkligen inte att vi mer lyckade personer ska vara elaka mot de som är mindre lyckade, alla personer är trots allt lika mycket värda även fast man kan börja undra ibland.

jag tänkte jag berätta om en person som var en mycket nära vän till mig. En vän som alltid ställde upp när jag behövde honom. Han var min bästa vän. Dataspelskulturen tog honom. Den snärjde in honom i sitt hårda fasta grepp, långa tentakler som virade sig runt min bästa vän utan att jag kunde göra något. Tro mig jag har försökt, men jag lyckades inte.

Allting började för c:a 4 år sedan. Det var innan livet slutade vara en lek. Då man kunde göra vad man ville.Jag vet att min vän skäms för detta så låt oss kalla honom Kenneth. Kenneth och jag brukade alltid vara med varrandra, vi spelade fotboll, såg på film, stod och Tjuvrökte vid spångastation, allting var frid och fröjd tills en dag. Kenneth hade hört talas om dethär nya dataspelet som skulle komma ut. World of Warcraft hette det. Det var tydligen tippat att bli årets succé, alltind var som i riktiga livet, allt man kan göra själv kan karaktären som du skapar i dethär magiska spelet göra också, fast bättre.

En fredag när skolan hade slutat så åkte jag och kenneth iväg till områdets it-butik och köpte sig varsitt exemplar av detta magiska spel. På vägen hem kunde vi inte förmå oss att släppa ögonen från förpackningen. långa smala alver, orcher i massor. De odöda som kröp ut från sina hålor. Allting såg så frestande ut. Dagen innan så hade jag ställt min dator hemma hos Kenneth för att vi skulle kunna starta spelet tillsamans, vi hade köpt cola, chips, godis, det var fredageftermiddag och jag skulle sova där. Vi skulle spela hela kvällen. När vi kom hem till Kenneth så sprang vi upp på hans rum där datorerna stod, dreglet rann ner för halsen på oss, så exalterade var vi inför att testa det nya spelet, vi hade inte äns tid att hälsa på Kenneths sjuka mamma som han bode ensam med efter att hans pappa hade övergivit familjen 3 år tidigare. Vi slet upp plasten på förpackningara, öppnade cd fodralet så hårt att skivorna flög åt alla håll och kanter, plockade snabbt ihop skivorna och exakt samtidigt så satte vi in skivorna i datorerna. Vid dethär laget hade vi båda tagit av oss tröjjorna pga allt dreggel som rann nerför våra kroppar, jag har aldrig vart så taggad i hela mitt liv som jag var vid det ögonblicket. Det tog c:a 1 timma att installera spelet och skapa en karaktär.

Jag skapade en orch med pilbåge och Kenneth gjorde en halvmänniska/halvko med en yxa. Klockan var nu runt 4. Och inte förns klockan 6 hade vi beundrat färdigt våra karaktärer. Natten gick. vi spelade en stund, kanske till 10. vi såg sen på film och hade det trevligt. Vi somnade kanske vid 1. När vi vaknade morgonen efter så åt vi frukost och sen kom min pappa och hämtade mig. Veckorna gick och spelet var fortfarande som ett vanligt spel för oss, vi spelade efter att vi gjort våra läxor, och träffade desutom massa kompisar men så en dag hände det fruktansvärda.

I skolan på matten berättade Kenneth för mig att han hade gått med i en guild i World of Warcraft. Han berättade för mig att det var som ett slags gäng som spelade tillsammans, på så sätt blev man bättre. Jag tyckte att det värkade ganska häftigt och blev väldigt avundsjuk på kenneth för stunden, men efter lektionen tänkte jag inte mer på det. Efter skolan så frågade jag Kenneth ifall han ville följa med till ica, köpa en läsk eller två tänkte jag, kanske ta en ciggarett också, jag hade nämligen lyckats fått med mig en hemifrån imorse. Men Kenneth kunde inte, han hade läxor sa han. Jag tänkte väl att okey, så var det med det, men iomed att vi gick i samma klass så undrade jag varför han hade läxor men inte jag.

Dagarna gick och Kenneth gick(nästan sprang) alltid hem direkt efter skolan för att göra sina läxor, vi träffades nästan aldrig utanför skolan längre. Något som gjorde mig väldigt ledsen eftersom att Kenneth var min bästa vän.

Utan Kenneth så hade jag inte så mycket att göra, så jag tillbringade en ganska stor del av min fritid framfr World of Warcraft, jag kände att jag blev bättre och bättre för varje minut som gick, även utan Kenneth så var jag en mycket lycklig pojke. Något som förbryllade mig var dock att Kenneth bara steg och steg i nivåerna på spelet, även fast han alltid satt hemma och pluggade, jag som enligt mig spelade ganska mycket var inte äns i närheten av hans nivå. Tiden gick och vi växte både i spelet och i verkligheten. Kenneth såg jag aldrig av längre, han hade tom slutat att komma till skolan, det hade gått ett år sen vi köpte spelet nu och jag började att misstänka något. Om han alltid pluggar, varför har han då inte vart i skolan på 10 månader?

Jag frågade många andra av mina kompisar vart Kenneth hade tagit vägen, jag frågade till och med lärarna men ingen visste. Tiden gick och gick. Nu var det två år sen vi hade köpt spelet och jag beslutade mig för att gå hem till Kenneth för att kolla ifall han bodde kvar. Jag var mycket spänd på vägen dit, när jag kom fram till huset så var det helt mörkt i fönstrerna, jag knackade jag på dörren, ignen öppnade, jag knackade igen, fortfarande ingen som öppnade. Jag tröck ner handtaget, dörren gick upp. Inne i vardagsrummet låg Kenneths mamma, jag flämtade till. hon var död, iomed att hon inte kunde gå så var det Kenneth som fick förse henne med mat, tydligen hade han misskött sitt jobb. Jag gick upp för trappan mot Kenneths rum. visste inte om jag verkligen ville veta vad som fanns där inne. Jag öppnade dörren till rummet. Det va den äckligaste stanken jag någonsin känt, det kändes som om någon hade spärrat in 20hungriga gubbar och 10ton bruna bönor i ett litet rum och sen förseglat dörren. Men stanken var inte det värsta, det var synen. på datorstolen satt min gamle vän. Han var helt lelös, på golvet under stolen så stod det en påtta och hela rummet var fyllt av pizzakartonger. Datorn stod på, World of Warcraft var igång. Kenneth hade spelat, Kenneths gäng på WoW hade pushat honom att sitta kvar och spela. Kenneth kunde inte låta bli, det var grupptrycket, spänning och dessutom den faktorn att han var mer lyckad i spelet än vad han någonsin skulle bli utanför det.

Kenneth var min bästa vän, men något fruktansvärt hände. Som jag alltid brukar säga när ngn frågar: Dont Blame Kenneth, blame the new world and the computercompanys.

Jag hoppas att denna sanna och hemska historia har avskräckt er, men jag tänkte ändå fortsätta att informera er om spelberoendet, jag har bland annat gjort en intervjuv med en av mina kompisar som spelar World of Warcraft(ja han är fortfarande i livet). Min vän är väldigt spelberoende dock har han kunant hålla ut längre än Kenneth, men vem vet hur länge han kommer att klara sig.

Jag:Namn?

Conny: Det det du ju redan?

jag: Jamen det är till intervjun ditt jävla stolpskott-

Conny: Uhm förlåt.

Jag: Namn?!?!

Conny: Conny Kerschtna

Jag: Ålder?

Conny: 17år

Jag: längd?

Conny: 170cm

jag: Vikt?

Conny: sjutiofe....åttiofe....nittiofe... okey hundratjugiofem.

Jag: Vad är du Conny?

Conny: Spelberoende

Jag: Favoritmat?

Conny: Conjured food rank 11

Jag: Favoritdjur?

Conny: Swift nightsaber

Jag: Vart bor du?

Conny: Just nu har jag min heartstone till Gadgetzan i Tanaris, ett dåligt val jag vet, men jag kände att jag behövde nå grottorna i öknen snabbare.

Jag: Om du fick en önskan vad skulle det då vara?

Conny: Jag skulle vilja ha oändligt med liv i World of Warcraft, samt att bli högsta nivån på alla mina karaktärer.

Jag: Skulle du kunna berätta lite om digsjälv som person?

Conny: Jag är en glad samt givmild alvtjuv. Jag har dödat dem bästa bossarna flera gånger och jag är med i världens bästa gäng. Jag lever c:a 18h per dag och bangar fan inte på en duel, vilken klass du än är så ställer jag upp.

Jag: Jag syftade på information om dig, inte om din WoW karaktär men iaf... Brukar du ibland tabba ner från spelet för att porrsurfa?

Conny: Det händer, men inte så ofta. Det skulle väl isåfall vara när min guild ska ta någon stor boss och förklarar vilka taktiker vi ska använda oss av. Eftersom jag redan kan alla taktiker så utnyttjar jag tiden till att göra något vettigt istället.

Jag: Har du någon flickvän?

Conny: Ja, jag gifte mig häromdan, i cathedralen i Stormwind. Människornas huvudstad. Det är en jättesöt dvärg flicka, mycket duktig på att jaga är hon. och hon har en egen katt samt nästan bara bra utrustning.

Jag: jaha uhm... Det kanske inte var riktigt så jag menade. Aja jag skulle iaf vilja tacka dig för att du ställde upp och svarade på frågorna. Tack för mig.

Conny: mm

Aja det var nog allt jag hade tänkt skriva, kan dock hända att detta ämne kommer upp igen någon gång. Och till alla som läser dethär: jag skulle uppskatta väldigt mycket ifall ni kunde hålla en tystminut(ja det gäller även att inte spela under den tiden) för min en gång i tiden bästa vän, Kenneth. Och även för min vän Conny som kunde slita sig från sitt spel i 1 minut och 36 sekunder för att svara på mina frågor.

// E.T.

//E.T.

Ps: Passar även på att infoga en bild på en man som verkligen njuter av livets goda(mackor)